Dikter


Medborgarsång
21 januari 2008, 10:39 f m
Filed under: Dikter

Så sant vi äga ett fädernesland,
vi ärvde det alla lika,
med samma rätt och med samma band
för både arma och rika;
och därför vilja vi rösta fritt
som förr bland sköldar och bågar,
men icke vägas i köpmans mitt,
likt penningapåsar på vågar.

Vi stridde gemensamt för hem och härd,
då våra kuster förbrändes.
Ej herrarna ensamt grepo till svärd,
när varnande vårdkase tändes.
Ej herrarna ensamt segnade ner
men också herrarnas drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges banér,
att medborgarrätt heter pengar.

Det är skam att sitta som vi har gjort
och tempel åt andra hälva,
men kasta stenar på egen port
och tala ont om oss själva.
Vi tröttnat att blöda för egen dolk,
att hjärtat från huvudet skilja;
vi vilja bliva ett enda folk,
och vi äro och det vi vilja.

(Verner von Heidenstam, ur Ett folk, 1899)


65 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Vi är födda lika värda, men ändå får vi olika intrument att förändra världen. Och vi har kämpat sida vid sida, men belönas ej lika. Vi möter den rörelse som har kämpat för våran existens i samhället. De människor som gav sitt liv för andras välfärd. Vi får inte glömma våra förfäder som startade kampen mot fattigdom och sjukdomar.Men glöm ej heller att i slutändan är det våra välgärningar som lever kvar i minnet på de efterlevande. Och det är värt att kämpa för att bli ihågkommen med värme.

Kommentar av Siv Leidefors

Dikten som jag har valt att analysera är Medborgarsång och den är skriven av Verner von Heidenstam 1899.
I dikten beskrivs orättvisor och klasskilnader i 1800-talets Sverige. Diktaren propagerar för allmän rösträtt, demokrati och medbestämmanderätt för alla människor i Sverige och att det inte enbart är de rika som ska ha makt och rätt att bestämma. Även arbetare och bönder har stridit för Sverige. På det djupare planet säger mig dikten att människorna i de lägre samhällsklasserna måste förena sig, för att öka sina möjligheter att påverka utvecklingen i samhället. Dikten säger mig även att människor måste göra gemensam sak för att strida för
sina rättigheter. Det får mig att tänka på att detta gäller även i dagens samhälle.

Kommentar av Niklas Ekholm

”Dem fattiga blir fattigare och dem rika blir rikare”

Enligt dikten menar poeten att folket förr i tiden kämpade för ett jämlikt samhälle där alla är lika värda och ingen skillnad mellan de rika och fattiga skulle finnas, dock har tiden utvisat att så inte är fallet. Dikten berättar om olikheter i samhället där de fattiga ställs i centrum, den visar att de fattiga inte hade samma förutsättningar som de som anseddes vara rika. Poeten menar med dikten att vi en gång har fått detta land att ta till vara på tillsammans som jämlikar men att det inte är så det ligger till nu för tiden.

Kommentar av Robin Andersson

”Medborgarsång”

Jag har valt att analysera innehållet i dikten ”Medborgarsång”, som är skriven av Verner von Heidenstam (1859-1940). Trots att han själv var adelsman och hade sina rötter i Närkes herrgårdsmiljö, så blev han en av de författarna som aktivt framförde folkets talan i Sverige.

I dikten Medborgarsång, är det de fattiga och arbetarklassen i Sverige som står i centrum. När Heidenstam börjar dikten med: ”Så sant vi äga ett fädernesland, vi ärvde de alla lika, …” menar han nationens folk. Det finns en pulserande känsla för nationen i denna dikt och för mig en färgstark inre bild om hur den misär som existerade vid den tiden såg ut. Jag upplever att diktaren bokstavligen spottar ut sig både ilska och kritik för de orättvisor och klasskillnader som existerade under 1900-talets Sverige, t.ex. när han i dikten skriver: ”Det är skam, det är fläck på Sveriges baner, att medborgarrätt heter pengar.”

I diktens innebörd finns en slags blödande nationallistisk ådra, där diktaren påminner om att alla, fattiga som rika, har ärvt vårt gemensamma land. Dikten talar för ett enat folk i ett rättvist samhälle, där allas rätt till lika existens ska vara självklart! Han påminner bönderna och de fattiga att det var endast under strider i krig, som de fattiga och de rika, sida vid sida, stred för sitt lands existens, som det fanns en slags nationell gemenskap. Men att de hade blivit orättvist belönade, fast de slagits och dött för sitt land. Men, på det djupare planet, kanske det också är en längtan till ett enat nationallistiskt Sverige som diktaren saknar?

Budskapet i Verner von Heidenstams dikt är mycket tydligt och starkt när han uppmanar läsaren (alltså arbetarklassen) att kämpa för en demokratisk reform och för folkrätt i 1800-talets Sverige. I texten finns en stark uppmaning till de fattiga att resa sig upp och sluta låta denna förlängda orättvisa fortsätta, som så skamfullt bedrar nationens egna folk. Han anser att det är skamligt för att ingen, inget ha gjort. Att låtas sig utnyttjas av de rika och agera byggklossar för att de som med pengar ska få ett rikare liv. På det djupare planet säger mig dikten att vi borde vara ett enat folk istället för att kasta sten på varandra. Att kunna leva med glädje och stolthet för det land vi tillhör. Diktaren lämnar ett avtryck i form av en uppläxning till folket, att det är en skam att ingen ännu rest sig upp och stridit för sin sak, sin rättvisa, sitt arv!

Enligt min mening kan man ta till sig denna dikt än idag, om vi jämför orättvisorna som råder i dagens samhälle. Som till exempel att lönerna fortfarande inte är jämt fördelat mellan dagens kvinnor och män eller att klasskillnaderna ökar i dagens Sverige.

Kommentar av Sevil Karan

Medborgarsång är skriven av nationalskalden Verner von Heidenstam (1849-1940), och ingår i diktsamlingen Ett folk. Nationalromatikern och adelsmannen som var uppväxt i Närke. Hans sagolika diktning blev oerhört populär bland folket. Diktarens politiska ställningstaganden svängde från höger till vänster. Under hans sista år blev han dock ånyo konservativ i sina åsikter. Han var i perioder mer läst av arbetarklassen än August Strindberg. Att demokraten von Heidenstam förenade sin liberalism med en utpräglad elitism och en aristokratisk grundhållning är ändå ingen osanning.

I centrum av dikten Medborgarsång står det svenska folkets arbetarklass. Den är en anmaning till folket att resa sig och kräva rösträtt och den påminner mig starkt om en högtravande kampsång. Hans nationalism framkommer redan i första versen, hans starka känsla för fädernearvet.
Medborgarsång är en önskan om att svenskarna åter skulle få ”rösta fritt, som förr, bland bågar och sköldar”. Dikten sammanfattar den upplysta opinionens politiska huvudkrav, tio år innan 1909 års storstrejk ställde klass mot klass. En annan formulering är: ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér ,att medborgarrätt heter pengar.” Heidenstam ville att medborgarbegreppet skulle uppvärderas.
Han intar politiskt en vänsterposition. Man förstår att detta måste ha varit mycket radikala tankar under denna tid, då han menar att det inte är människors ekonomiska status som skall avgöra de medborgerliga rättigheterna.

Han vill visa att hans fosterländskhet i grunden var en del av ett liberalt projekt. Han pläderar för demokrati och medbestämmande. ”Vi vilja bliva ett enda folk, och vi äro och det vi vilja.” Om man har utkämpat strider sida vid sida som sina herrar och drivits under samma hårda yttre tryck i nationell gemenskap, då bör man också få samma rättigheter i samhället. Man anar också under ytan, hans delvis romantiska önskan om gemenskap och ett enat folk. Ett ideal där vi förenas utan sociala skrankor.

Andemeningen med dikten är att Heidenstam för folkets talan och uppmanar eller uppviglar människorna att förena sig. Detta för att kunna kämpa för sina rättigheter. Man riktigt känner hans frustration över människornas olika villkor men också över deras oförmåga att resa sig. Han önskar påskynda den svenska demokratiseringsprocessen och ingjuta kämpaglöd.

Det är inte enbart de rika som ska ha makt och rätt att bestämma. Även arbetare och bönder har stridit för Sverige. Han påpekar i nationalistisk anda, att man gemensamt har ärvt landet lika men villkoren för fattig och rik är fundamentalt olika. Klasskillnaderna är enorma. Det är en djup orättvisa, menar diktaren och uppmanar bönder och arbetare att gemensamt ändra på detta. Detta då överheten själv skamligt nog inte förändrat deras villkor. Utan använt dem som lakejer för att ”bygga” än bättre villkor för de besuttna.
Det får mig att tänka på att detta gäller även i dagens samhälle. I USA strider de svarta och de lägre samhällsklasserna för landet, i olika krig. När soldaterna kommer hem har de varken arbete eller social status, många är mentala vrak. Skyldigheterna mot landet är stora men rättigheterna små. I vårt eget land är fortfarande klasskillnaderna och könsskillnaderna stora. Även om jag tror vi lever i den bästa av demokratier. Till viss del kan vi tacka herrarna och författarna, Heidenstam, Strindberg och Fröding, för detta.

Diktaren ville att de ”små” skulle kämpa för en demokratisk reform och för folkrätt.

Verner von Heidenstam, orientfararen som längtade de svenska stenar där som barn han lekt. Om man sätter in dennes författarskap i sitt sociala och politiska sammanhang kan man konstatera att Heidenstams mest produktiva år sammanföll med det moderna Sveriges framväxt. Liberalismen stod i opposition mot resterna av ståndssamhället.

Kommentar av Christofer Bodén

Dikten Medborgarsång handlar om Verner von Heidenstams åsikter kring hans land och dess folk. Man märker att den är från gammal tid, eftersom det används ord som fädernes land, icke, penningapåsar, och skam. Den skrevs år 1899 då det var stora spänningar i Europa. Visserligen var det stor och underlättande utveckling, men det fanns även stora problem om hur makt skulle fördelas i staterna, och mellan staterna. För under denna tiden började bönderna och arbetarna kräva demokratiska reformer. I dikten beskriver han ”Så sant vi äga ett fädernes land, vi ärvde det alla lika, med samma rätt och med samma band för både arma och rika; och därför vilja vi rösta fritt som förr bland sköldar och bågar, men icke vägas i köpmans mitt, likt penningapåsar på vågar”, alltså hur han tycker att allt folk i landet ska äga makten tillsammans och att vi då fattiga som rika borde få rösta fritt och känna oss viktiga. Jag känner starkt för detta, eftersom jag är mycket för rättvisa och det tror jag många känner när man läser denna dikt. Man får en känsla av frustration, att det aldrig kan få vara jämställt. Än idag är det inte alltid jämställt i alla situationer, både mellan fattiga och rika, vita och svarta, och män och kvinnor. Orättvisorna kommer alltid att bestå även om det finns människor som verkligen kämpar för rättvisan. Men just i den här dikten handlar det om rösträtten mellan fattiga och rika. Det beskriver han starkt i andra versen: ” Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.” Man märker tydligt att han var en nationalist, och var på bönderna och arbetarnas sida. Idag kallar man det han strävar efter, för demokrati som det är i Sverige. Han beskriver även hans trötthet på krigen: ” Vi tröttnat att blöda för egen dolk, att hjärtat från huvudet skilja; vi vilja bliva ett enda folk, och vi äro och det vi vilja.” Jag tycker dikten är mycket bra och skulle vara användbar på historielektionerna eftersom poeten kommer från en historisk tid.

Kommentar av Anni Järnesjö

I rubriken får jag känslan att det är medborgarna mot världen det gäller. Dikten berättar om orättvisa och nedtryckthet som folket fått utstå. Livet och landet som alla borde ha samma rätt till har några tagit privilegiet att få bestämma över.
Eftersom dikten är publicerad 1899 handlar det ju om samhället då, och det var ju inte jämställt, och även idag kan det kännas som att man inte får sin röst hörd.
”Vi” i dikten beskrivs som de fattiga, de nedtryckta, som blivit av med sin makt och sitt land, och som nu vill få ändring och slippa slita för de rika. Det ska vara ett folk, med samma förutsättningar.
Skribenten sprider en känsla av maktlöshet och ilska, men också ett ord att ta upp kampen och ändra på situationen.

Kommentar av Amanda Dahl

Medborgarsång, av Verner von Heidenstam, är en klart nationalistisk dikt, med ett centralt perspektiv på klasskampen mellan arbetarna och de rika i vårt samhälle och deras krav på rösträtt. Ett steg längre är att säga att den rent av är nationalsocialistisk (inte nazism!) då den åberopar den svenska nationalkänslan men även bär fram ett socialistiskt budskap om arbetarnas rättigheter och riktar skarp kritik mot vårt kapitalistiska samhälle.

Dikten vädjar till läsarens patriotiska sida när denne berättar om fornstora dagar då våra förfäder, fattig som rik, dog i försvar för det som vi i dag kallar Sverige. Texten menar att vi bör stå enade som ett folk.

”Ej herrarna ensamt segnade ner
men också herrarnas drängar” syftar att alla samhällsklasser kämpade och kämpar för Sverige och därför borde få samma rättigheter i samhället som det högre folket.

Dikten manar till kamp mot de rika då vi allt för länge har gjort dom rika rikare på våran egen bekostnad och fortfarande gnäller över vårna egen situation:
”Det är skam att sitta som vi har gjort
och tempel åt andra hälva,
men kasta stenar på egen port
och tala ont om oss själva”

Dikten känns väldigt tidslös då vi även idag har samma problem med pengar i centrum. Idag är vi mer splittrade än på herr von Heidenstams tid via politiska åsikter, etnisitet och inkomst.
Dikten blir så att säga mer sannare med åren.

Kommentar av Kenny Palm

Dikten menar på att pengar är en otrolig maktfaktor, att vi behöver jämställdhet gentemot rika och fattiga. Vi är som en familj där alla är lika mycket värda.
Dikten skrevs på 1800-talet då det var väldigt ”klassuppdelat” och syftet med dikten är att breda ut demokratin. Desto fler som är eniga med besluten, desto fler blir nöjda. Man kan säga att Verner von Heidenstam menar att alla är lika mycket värda och borde ha samma rättigheter, på så sätt blir vi en enhet och det ska inte plånboken behöva avgöra.

Kommentar av Peter Berlin

Vad jag tror att Verner von Heidenstam vill ha sagt med dikten är att alla människor har samma värde, oavsett man är rik eller fattig. En rik mans röst ska inte väga tyngre än en fattigs, i krig är vi alla lika sköra. ”Ej herrarna ensamt segnade ner men också herrarnas drängar” de krigade och dog sida vid sida, därför bör de också ha samma värde.
Även om dikten skrevs för över hundra år sedan, så skildrar den världen lika träffsäkert än idag. En värld där de rikas röst är mer värd den fattiges.
Det är dags att vi reser oss upp och kräver alla människors lika värde, annars gör vi oss en otjänst.

När jag läser dikten ser jag bilder framför mig, bilder av rika baroner med stora gårdar som har tjänste folk. De lever ett gott liv i kontrast till den gängse levnadsstandarden.
Jag ser fattiga människor som med nöd och näppe överlever på den lilla mat de har, är det rättvisa? Jag ser hur de drar ut i fält, de strider sida vid sida, jag ser hur baronen blir skadad och hur han blir hjälpt av en fattig man, hur han blir vårdad av en fattig kvinna.
Baronen överlever och återvänder till sin gård, han tittar fortfarande bort när han går förbi en tiggare, han föraktar fortfarande de fattiga. Han hade inte lärt sig något av det som hänt.

Kommentar av Ari Lindfors

Medborgarsång, Verner von Heidenstam, ur Ett folk, 1899
Det känns som Verner von Heidenstam vill få ut ett budskap som uppmanar till jämlikhet i det svenska riket. Att vi alla har rätt till vad som kan utbjudas här, fattig som rik.
Dikten framställer klasskillnader som något väldigt fult och förlegat. Att vi som ett enat, stolt folk ska känna tillhörighet med varandra och inte väga adeln och rikedom som något viktigare.
Det är en elegi som främst pekar på orättvisor i Sveriges demokrati då bara de rika hade rösträtt. Poeten framhäver det självklara med allmän rösträtt och kritiserar överheten i samhället, då rösträtten var graderad efter inkomst och jordyta.
Det centrala i dikten är att folket ska resa sig emot systemet och kräva det som är varje människas födslorätt, ett likvärdigt samhälle. Att orättvisor i Sverige har nedkämpats av alla, fattiga som rika, och därmed borde jämlikhet i röstsystemet vara en självklarhet.
I dagens Sverige är demokratisk jämställdhet naturligt, många av oss bryr sig inte ens om att rösta, så nu måste vi tänka längre, utanför våra Svenska gränser. För sådant vi känner med oss är solklart, är fortfarande omöjligt i för många länder och stater.

Kommentar av Daniel Eriksson

Dikt analys – Medborgarsång
1. Vad ser dikten ut att handla om?

Svar : Dikten ser ut att handla om medborgare, det avslöjar rubriken men även innehållet i texten. Dikten pratar även om det gamla sverige och hur man har kämpat för att komma ditt man är idag. Jag antar att den som har skrivit dikten är en svensk person som är besviken över den senaste utvecklingen som har tagit plats i Sverige. I texten får man även reda på att texten handlar om Sverige, när han skriver så här ”Det är skam, det är fläck på Sveriges baner”.

2. Vilket är diktens landskap?

Svar : Författaren till dikten beskriver mer en medelålders tidsperspektiv. Där svärd, hästar, drängar och herrar härgade. Dikten pratar även om att man kastar sten på sin egen port och att våra kuster brändes. Allt detta säger mig att författaren gör en parallel liknelse mellan dagens samhälle och då tidens hjältar och vem den svenska folket är egentligen.

3. Finns det ett djupare plan i dikten?

Svar : Ja abselut jag tolkar det så här : författaren försöker lyfta upp att en herre i då tiden och en dräng är en och samma sak. Eftersom dom både två slogs tillsammans i då tiden och att både två offrade för sitt land. Och jag tror författaren försöker dra en liknelse mellan en fattig man och en rik man. Men även mellan en frisk man och en sjuk man eller en svensk man och en invandrar man, eller mellan man och kvinna. Att vi alla borde ha samma rättigheter, alla människor har olika funktioner i ett samhälle.

4. Vill dikten säga mig något

Svar : Jag tror författaren försöker lyfta upp att man ska inte titta på varandra som pengarpåse. Alltså att respektera bara dom som är rika och har pengar. Författaren tycker det är skam att utvecklingen går åt de hållet, och han förstår inte hur Sverige har blivit som den är idag. Dikten pratar även om hur man kastar sten på sin egen port. Kan vara så att författaren menar att när man är fattig i Sverige då pratar ens eget folk skit om en. Istället för att vara en hjälpande hand som lyfter upp sin broder med samma nationalitet.

Kommentar av Mohammed

Tror att dikten handlar om att försvara fosterlandet mot fienden
Där alla. Rika som fattiga är med.
Men med freden så kommer det orättvisor mellan rika och fattiga.
Jag tror att författaren själv är en fattig bonde som känner sig orättvist behandlad av
Samhället (landet) han stred för. Köpmännen han stred tillsammans med kan nu sitta i
Toppen av samhället med en massa pengar och det finns ingen rättvisa kvar.
Fattig innan lika med fattigare nu. Rik innan lika med rikare nu.
Författaren vill att alla skall stå enade i både krig o fred och vara jämställda utan
Klassindelning.

Kommentar av Peter

Medborgarsång förklarar att den svenska historien inte bara består av briljanta generaler och adelns riddare i skinnande rustningar, utan också av de vanliga människor som utstått lidande i krig och fred. Dikten hyllar arbetare genom Sveriges historia och beklagar sig över den kapitalism som skapar sociala klyftor för att andra ska tjäna pengar. Verner von Heidenstam ställer sig tydligt oförstående till hur det kan vara så att bland ett folk som har delat lidanden och offrat sig ska det finnas vissa som blir rika och andra fattiga. Även framstår han kritiskt till en brist på demokratisk representation och brist på sociala skyddsnät bland dem som är fattiga. Allt detta framför han på ett fint rytmiskt sätt genom hela dikten och avslutar den med en uppmaning till alla att överbygga dessa klyftor och utradera de orättvisor som finns i samhället

Kommentar av Christoffer Stuart

Medborgarsång av Verner Von Heidenstam
Den här dikten handlar om orättvisorna i samhället och om klasskillnader. Vi har ärvt landet på samma villkor oavsett om man är fattig eller rik. Och vi har kämpat sida vid sida men ej belönats lika. Alla ska ha samma värde och få sin röst hörd. I vårat samhälle är det de rika som har makten och de fattiga får fortsätta slita utan någon förändring.

Kommentar av Jessica

Dikten Medborgarsång, skriven av Verner Von Heidenstam (1859-1940), är en dikt som lägger sin tyngd på den orättvisa och klyfta som fanns mellan samhällsklasserna vid diktens födelse. Den orättvisa man kände för allmän rösträtt och att pengar inte borde vara det som avgör hur ett land styrs.

Heidenstam visar redan sin ståndpunkt i första meningen. ”Så sant vi äga ett fädernesland,
vi ärvde det alla lika, med samma rätt och med samma band för både arma och rika” och fortsätter sedan i samma spår om allmän rösträtt. ”och därför vilja vi rösta fritt som förr bland sköldar och bågar, men icke vägas i köpmans mitt, likt penningapåsar på vågar.”

Han budskap är att alla ska vara lika värda. Då vi skapat detta land tillsammans, bonde som adel, dräng som herre, sida vid sida och till det vi idag kallar för Sverige. ”Vi stridde gemensamt för hem och härd, då våra kuster förbrändes. Ej herrarna ensamt grepo till svärd, när varnande vårdkase tändes. Ej herrarna ensamt segnade ner men också herrarnas drängar. Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.”

Avslutningsvis så vill han få läsaren att förstå vilken skam det är. Att vi tillåtit dom rika att bli rikare. Att vi följer deras fingervisningar. Att detta kommer leda till interna konflikter. Till meningsskiljaktigheter inom vårat lands gränser. När det egentligen borde vara tvärtom. Att vi borde vara ett enat folk, starkt och stolt för vad vi har åstadkommit tillsammans.
Dikten i sig är helt klart en nationalistisk. Precis som jag nämnde innan så lägger författaren sitt krut på den klasskamp som fanns då. Men jag vill även tillägga nu. För dikten lever än idag, då detta är ett hett samtalsämne på flera ställen runt om i världen.

Kommentar av nissecalle

Medborgarsång

Mannen i dikten förklarar att han tycker det är fel med de klasskillnader som finns i samhället. Alla föddes vi lika men ändå ska vissa behöva lida och andra få leva ett liv i lyx. ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.” Han menar att du blir accepterad som människa och medborgare beroende av hur mycket pengar du har. Är du inte välbärgad är du bara någon som ingen egentligen bryr sig om. Han säger att vi ärvde detta land med samma rätt allihop men ändå är det vissa som tar för givet att landet skulle vara deras mer än någon annans. De rika trampar på de fattiga, trots att vi alla är lika. Pengar kan inte få avgöra en människas värde och mannen står för ett rättvist samhälle med demokrati och allmän rösträtt.

Jag antar att det är en man som talar eftersom Verner von Heidenstam förmodligen talar ur sitt eget perspektiv. Den handlar ju också om krig, vilket ofta syftar till en man. Det var heller inte särskilt vanligt att en kvinna uttryckte sin åsikt på 1800-talet. Det känns som att mannen skäms för det svenska samhället och för sig själv för att han lever i det och inte lyckas göra det bättre. Det är inte nog med att vi förstör för andra länder när vi plundrar runt, vi förstör också för oss själva när vi talar ont om varandra, utan att vi ser det. Jag tycker dock att mannen har mycket mer att skämmas för än bara klasskillnaderna i samhället. Jämställdheten mellan man och kvinna är också något att ta upp, von Heidenstam talar bara om ”herrarna” i sin dikt. Jämställdheten var ju inte alls lika utvecklad som den är idag, även om den inte är tillräckligt bra idag heller.

I centrum av dikten står mannen, alltså von Heidenstam själv, eftersom jag antar det är han som försöker föra fram sin talan men även den fattiga arbetarklassen eftersom det är den han försöker lyfta fram. Han lyfter fram dem genom att trycka ner överklassen och detta tycker jag är väldigt starkt och modigt av honom eftersom han själv var en adelsman. Han tjänar inget på att försvara de fattiga men han kämpar för rättvisan och på så sätt vinner han respekt och heder. Väldigt fint av honom måste jag säga och han gör det bra genom att ta upp olika teman som krig, rättvisa, klasskillnader, demokrati och allmän rösträtt.

Dikten är väldigt tydlig och man förstår ganska snabbt vad den handlar om. Det kan på ett sätt vara lite tråkigt. Ibland är det mer intressant med dikter som man kan tolka fritt och fantisera iväg. Men det jag tyckte om med denna dikt, var att den faktiskt hade något viktigt att förmedla, vilket gör att den var mer värd min analys än någon av de andra. Det finns inte direkt något djup i dikten men i och med sitt budskap, kan den verkligen frambringa intressanta diskussioner om vad som är rätt och fel. Den fick mig också att associera vidare till frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor.

Kommentar av v

Medborgarsang en Dikt av Vermer Von Heidenstam.

I denna dikt kommer orattvisan fram, hur de fattiga maste leva under de rikas skugga.
Pengar och de rikas makt, har alltid tagit den hogsta vinsten, de fattiga har inte haft nagot mer val an att forbli fattiga. Medborgarratt heter pengar, sager Vermer Von Heidenstam i sin dikt. Diktens landskap ar ” den gamla Sverige”, men han tar samtidigt oss till den aktuella situationen i Sverige, de rika har och kommner att forbli rika och de fattiga kommer alltid att ha det svart, sa var det forr och sa kommer det att forbli.
Nar man gar djupare i hans ord kan man finna en person som ar frusterad over den situationen som Sverige lever, och gott garantera att han sympatiserar nagot vanster parti. Jag tycker att sjalva dikten i sig ar ratt fin, men jag haller absolut inte om hur han beskriver Sverige. Har beskrivs Sverige som ett orattvist land, han namner med sina ord Sverige som ett rasistiskt land, dar folket ar egoistiska, hur kan man saga nat sant till ett land som alltid oppnat dorrarna for andra?
Sverige har blivit ett fattigt land, pa grund av deras generositet, pa grund av att precis vara allt utom egositiska!
Sverige har forvandlats, under de sista aren en stor ko dar tusen miljoner av manniskor hangt och drukit av samma mjolk…nu finns det ingen mjolk, kvar och alla klagar.
Med att saga ” att det ar skam att sitta som vi har gjort”, far Heidenstam att se det svenska folket som ” passiva” infor alla som behover dem, och enligt min uppfattning, har svenska folket statt ut med alldeles for manga orattvisor i sitt eget land, pa grund av deras stora godhet och gerenositet.
Detta ar inte bara skam utan ochsa en stor flack som lamnat ett land med manga skulder, fattiga komuner och en overbelastad bat full av manniskor som bor i landet och bara tiger och tiger, utan att ans jobba eller betala skatter.
Vi har lart dem som kommit och ata fisken, men inte hur man fiskar den, och detta har nu satt sina spar.
Har ar det inte tal om vem som ar rik eller fattig, har ar det tal om att ta ansvar for vad man gor och sta for det var och en!

Kommentar av Claudia, october 2009

Kommentar av claudia

Analysen är min.
Jag valde att göra en analys av Verner von Heidenstams dikt Medborgarsång. Jag blev fångad av den då den kändes lätt att ta till sig. Skriven för mer än hundra år sedan på gammelsvenska men ändå med rim och en regelbunden rytm.
Att det är ett klassamhälle som beskrivs går inte att ta miste på, det är en tydlig under och överklass som beskrivs och hur den övre väljer att använda sig av den undre när det passar och att underklassen låter sig användas efter de välbärgades behag, kanske i tron om att om vi gör detta tillsammans så blir vi alla jämlikar tillslut men för att sedan upptäcka att det bara återgår till det som var när de inte behöver oss längre. En liknelse som ”likt penningapåsar på vågar” berättar om diktarens vrede över utnyttjandet men kanske mer över hur vi låter oss utnyttjas och att vi blir då offer för oss själva, genom att sedan ge oss på varandra för att nå det vi vill ha, eller metaforen ”kasta sten på egen port”. För överklassen dem sitter ofarligt bakom sina murar och är oåtkomliga för oss andra. Uppmaningen att resa sig och förena oss är också ett tydligt budskap, revolution blinkar rött. Sluta vara underlägsen, det blir förenat med skam.
Den skulle kunna vara skriven idag med ett uppdaterat språk. Den demokrati som vi sägs leva i. USA sägs vara världens största demokrati men jag undrar över hur mycket påverkan en amerikan idag känner att han har över sitt liv. Hur mycket han har att säga till om? Lever han sitt liv utifrån att själv ha gjort sina val, har han haft alla val? Eller har livet blivit vad det blivit utifrån vad någon annan beslutat? Jag tänker på förorter i vårat Sverige där våld och brinnande bilar numer är en del av vardagen och där ingen har situationen under kontroll längre. väljer vi att ge gärningsmännen högre straff då dem tas, eller ser vi protesten i handlingen? Känner alla medborgare att de har en möjlighet att göra sin röst hörd? Känner sig alla i vårt land som medborgare med samma rättigheter? Eller finns det en anledning att känna skam över hur vi behandlar våra jämlika?
Men mer än hundra år senare behöver vi inte buga och bocka åt dem som förmögenhetsbeskattas, eller det gör de inte längre. Vi behöver inte heller namnges via titlar som talar om huruvida vi är lyckade eller inte. Det finns tydliga protester emot kapitalet och då tänker jag på Pirat Bay t.ex. Det växer något underifrån som är bortom kontroll för dem som skriver våra lagar. Att vi sedan hamnar i lågkonjunktur med jämna mellanrum och låter dem som har minst betala för att vi ska komma på fötter igen, det har vi ju valt själva. Eller har vi det? I demokratins namn.

Kommentar av Erica

”Medborgarsång” (Verner von Heidenstam, ur Ett folk, 1899)

Verner Von Heidenstam (1859-1940) skrev denna dikt för att spegla samhällets olika klasser och när de verkligen spelar roll. Han pratar om jämlikhet och hur vi hela tiden dömer folk efter ynka saker som pengar. Han är inte rädd för att visa sin syn på pengar i samhället utan säger: ” Det är skam, det är fläck på Sveriges Banér,
att medborgarrätt heter pengar.”
Dikten känns för mig tidlös. Den är skriven för över 100 år sedan men texten stämmer in även i dagens samhälle. Vi dömer fortfarande folk efter hur mycket de har på banken. De rika skyltar med sin förmögenhet, de fattigas begär stiger och avundsjukan står i topp.
Jag uppfattar det som han menar att det svenska folket delats av helt och hållet in i två grupper, till två olika folkslag. Fast än vi från början var ett enat folk, och skapade landet tillsammans. I strider som går ut på att kämpa för sitt land enas vi och försvarar allt vi håller kärt tillsammans. Men väl ute i samhället brister den kommunikation och istället bryter vi ner varandra för att den ena inte är den andra lik. Men vi är ju alla människor av lika värde, samma folk, oavsett hur vi ser ut eller vad vi gör. Så att trycka ner personen bredvid dig, är att trycka ner någon precis som du. Någon som lika gärna kunde varit din bror, syster eller dotter. Jag tycker det är sorgligt att vi tillsammans skapat något så mäktigt, för att sedan kasta bort det på grund av att vi inte tål varandra.
Följ det gamla ordspråket och behandla andra som du vill bli behandlad själv. Eller, har du inget snällt att säga så säg då inget alls.

Kommentar av Frida

Dikten tycks handla om jämnställdhet i Sverige. Pengar samt att väga talas om i relation till människor vilket syftar på hur vi värderar olika personer anurlunda. Dikten talar om hur det fanns gemenskap förr men att vi nu slåss med varandra. Kommentaren av Amanda Dahl 27 januari 2009, förklarar att ”Vi” i dikten syftar på de fattiga och nertryckt, detta håller jag inte helt med om. Jag känner att det kan likaväl vara en rik överklass person som helt enkelt har insikt i hur orättvist det är för vissa som talar i denna dikt. En person som vill förbättra för alla men inte ser en direkt lösning och helt enkelt vill informera fler om hur situationen ser ut.
Dikten kommer troligen alltid vara relevant då en perfekt värld aldrig kommer uppnås. Den skulle likaväl kunna vara skriven i modern tid.

Kommentar av Camilla

Så fort krigen var över glömde folket i Sverige enheten de hade när de försvarade sig. Alla deltog i kriget, men det var bara om man hade pengar som man räknades som en svensk medborgare och hade rätt att säga vad man tyckte. Verner von Heidenstam skrev ”En medborgarsång” 1899. Han tyckte att sättet man behandlade de fattiga på den tiden var ”skamligt”.Verner von Heidenstam själv var inte fattig. Det förstår man av hans efternamn och när han skriver: ”Det är skam att sitta som vi har gjort…”.
Det var fint att Verner reagerade på orättvisorna på den tiden. Han menade att alla människor utgör en helhet. ”Vi tröttnat att blöda för egen dolk, att hjärtat från huvudet skilja”. En kropp är en helhet och behöver alla organ för att fungera väl, precis på samma sätt är alla individer i ett land betydelsefulla. Ingen skulle skada sin egen kropp, men människor har alltid haft en tendens att bry sig mindre om andra. En annan detalj som jag kom att tänka på var att hjärtat ofta symboliserar känslor medan huvudet står för förstånd. Det var dags att använda sitt förnuft och medkänsla för att ådstadkomma rättvisa. Vernes ville att man skulle känna samhörighet igen som under kriget och att man skulle rannsaka sig själv. Vad gör jag för att förbättra situationen?
Idag är situationen lite annorlunda, men det handlar egentligen om samma problem. Vissa länder, som t ex Sverige är rikt och har det ganska bra. Men vad händer om man ser hela världen som en helhet?
Tyvärr lever vissa i ett överflöd, medan andra har det väldigt illa. Trots att ”vi äga ett fädernesland,
vi ärvde det alla lika,med samma rätt och med samma band för både arma och rika;”.
Det finns de som vill ha rättvisa, men trots deras insatser har de ingen möjlighet att göra omfattande förändringar. Alltför många är likgiltiga vilket blir samma sak som att stödja systemet. Verner von Heidenstam gjorde sin lilla insatts genom att skriva den här dikten.
”vi vilja bliva ett enda folk, och vi äro och det vi vilja.”

Kommentar av Angelika

Verner von Heidenstam menar att vi alla är lika och bör ha samma rättigheter och att vilket inflytande man har i samhället inte bör bero på om man fötts till adel eller arbetare, rik eller fattig. ”Det är skam, det är fläck på Sveriges baner, att medborgarrätt heter pengar” tycker jag är ett tydligt exempel på detta.
Poeten skriver också ”och därför vilja vi rösta fritt” vilket tyder på att han ansåg att alla Sveriges medborgare skulle ha lika rösträtt. Man bör ha i åtanke att Sverige, då dikten skrevs, inte var en demokrati. Då var frågan om allmän och lika rösträtt på tapeten, och jag tror att Verner von Heidenstam var engagerad i denna kamp.
Dikten utspelar sig på slagfältet, vilket ju är passande, eftersom diktens budskap både är radikalt och krigiskt. Jag tror dock inte att man kan dra slutsatsen att poeten var vänsterradikal, dels eftersom det främst var de liberala som drev på rösträttsfrågan och dels eftersom man anar nationalistiska undertoner i dikten, bland annat skriver han ”så sant vi äga ett fädernesland” och ”vi vilja bliva ett enda folk”. Man bör också ta i beaktning att poetens efternamn är ”von” Heidenstam och att, så vitt jag vet, vänsterradikala grupper aldrig i historien varit inne på att förena över- och arbetarklassen. Jag får känslan av att Heidenstam med ”med samma rätt och med samma band för både arma och rika” enbart menar medinflytande och rösträtt, knappast någon radikal utjämning av tillgångar.
Vidare drar jag slutsatsen att Verner von Heidenstam inte var pacifist eftersom dikten också är en slags hyllning till krig och de som krigat. Kanske menar han att nationen Sverige skulle bli starkare om folk ur alla samhällsklasser förenades? Det finns helt klart fler dimensioner i den här dikten än det uppenbara; att rika och fattiga i Sverige ska förenas och att alla ska ha lika rösträtt.
Dikten ”Medborgarsång” är skriven på rim och har en regelbunden rytm. ”Man kasta stenar på egen port och tala ont om oss själva” tror jag är en metafor över hur adeln och överklassen gör sig själva en otjänst då de inte allierar sig med sina undersåtar.
”Vi” står i centrum och jag tror att Heidenstam vänder sig till både fattiga och rika, och uppmanar till samarbete och förening. Dikten uppviglar och är en uppmaning att kämpa för arbetarklassens inflytande och för demokrati, men också en anspelning på att vi gemensamt kan utföra krigiska stordåd. ”Ej herrarna ensamt segnade ner men också herrarnas drängar” är troligtvis en hyllning till det samarbete man skulle kunna förstärka. Man bör ha i åtanke att det, då den här dikten skrevs, låg närmare till krig än nu och att fred inte varat så länge som idag.

Kommentar av anarkistisk

Verner von Heidenstam menar att vi alla är lika och bör ha samma rättigheter och att vilket inflytande man har i samhället inte bör bero på om man fötts till adel eller arbetare, rik eller fattig. ”Det är skam, det är fläck på Sveriges baner, att medborgarrätt heter pengar” tycker jag är ett tydligt exempel på detta.
Poeten skriver också ”och därför vilja vi rösta fritt” vilket tyder på att han ansåg att alla Sveriges medborgare skulle ha lika rösträtt. Man bör ha i åtanke att Sverige, då dikten skrevs, inte var en demokrati. Då var frågan om allmän och lika rösträtt på tapeten, och jag tror att Verner von Heidenstam var engagerad i denna kamp.
Dikten utspelar sig på slagfältet, vilket ju är passande, eftersom diktens budskap både är radikalt och krigiskt. Jag tror dock inte att man kan dra slutsatsen att poeten var vänsterradikal, dels eftersom det främst var de liberala som drev på rösträttsfrågan och dels eftersom man anar nationalistiska undertoner i dikten, bland annat skriver han ”så sant vi äga ett fädernesland” och ”vi vilja bliva ett enda folk”. Man bör också ta i beaktning att poetens efternamn är ”von” Heidenstam och att, så vitt jag vet, vänsterradikala grupper aldrig i historien varit inne på att förena över- och arbetarklassen. Jag får känslan av att Heidenstam med ”med samma rätt och med samma band för både arma och rika” enbart menar medinflytande och rösträtt, knappast någon radikal utjämning av tillgångar.
Vidare drar jag slutsatsen att Verner von Heidenstam inte var pacifist eftersom dikten också är en slags hyllning till krig och de som krigat. Kanske menar han att nationen Sverige skulle bli starkare om folk ur alla samhällsklasser förenades? Det finns helt klart fler dimensioner i den här dikten än det uppenbara; att rika och fattiga i Sverige ska förenas och att alla ska ha lika rösträtt.
Dikten ”Medborgarsång” är skriven på rim och har en regelbunden rytm. ”Man kasta stenar på egen port och tala ont om oss själva” tror jag är en metafor över hur adeln och överklassen gör sig själva en otjänst då de inte allierar sig med sina undersåtar.
”Vi” står i centrum och jag tror att Heidenstam vänder sig till både fattiga och rika, och uppmanar till samarbete och förening. Dikten uppviglar och är en uppmaning att kämpa för arbetarklassens inflytande och för demokrati, men också en anspelning på att vi gemensamt kan utföra krigiska stordåd. ”Ej herrarna ensamt segnade ner men också herrarnas drängar” är troligtvis en hyllning till det samarbete man skulle kunna förstärka. Man bör ha i åtanke att det, då den här dikten skrevs, låg närmare till krig än nu och att fred inte varat så länge som idag.

Kommentar av Anna Hollsing

Verner von Heidenstam uppmanar till jämställdhet i sin dikt ”Medborgarsång”. Han berättar för oss om de orättvisor han såg i Sverige på 1800-talet när dikten skrevs. Han talar om de klasskillnader som fanns, att pengar ger de rika fler rättigheter än de fattiga och att de inte har allmän rösträtt. Verner skriver att han skäms över detta när alla stred gemensamt för Sverige. Dikten beskriver hans ilska över hur bara vissa har makten att bestämma i landet fastän landet tillhör alla lika mycket.
Verner menar att Sverige borde enas och kämpa för allas lika rättigheter och demokrati istället för att bråka inbördes. Dikten må vara gammal och inte helt relevant idag men den beskriver ett Sverige som jag är glad att jag slipper leva i. Det finns dock fortfarande orättvisor att bekämpa, alla i Sverige är inte fullt jämställda än så helt orrelevant är inte dikten ännu.

Kommentar av Martin Nordqvist

”Medborgarsång”

Jag har valt att kommentera dikten ” Medborgarsång ”delvis för att den har ett intressant förflutet, en historia som berättar om Sverige och dess folk, men även för att det finns en antydan till en motståndskraft som tar upp den gamla demokratin som ståndpunkt mot dagens förtryck. Lik texten berättar, handlar det om arbetarklassen och om de som har det dåligt ställt.

Rent praktiskt har dikten rim om vartannat, tillexempel rimmar den första raden på den tredje raden medans den andra raden rimmar på den fjärde raden. På så sätt flyter man igenom dikten på ett bra sätt utan att haka sig, med det finns dock undantag mot slutet av dikten.
Det märks tydligt att dikten inte skrevs under 20000-talet, då poeten använde sig av ord och böjelser som vi numera inte gör. Tillexempel ordet stridde, som vi idag böjer som stred och ordet äro, som vi numera skriver är.

Egentligen berättar hela dikten om skillnader och förändringar, av det dåliga slaget. Skillnader mellan förr i tiden, då folket stod varandra nära och idag.
Poeten börjar med att se tillbaka, då det svenska folket ärvde landet gemensamt och hade lika rätt, oberoende av förmögenhet. ”Så sant vi äga ett fädernesland, vi ärvde det alla lika, med samma rätt och samma band för både arma och rika”
Sedan menar han på att vi gemensamt försvarade våra hem, vårt land, då inkräktare hotade.
Både rik som fattig slog sig samman, när vår nation var i fara. ”Vi stridde gemensamt för hem och härd, då våra kuster förbrändes”
Förr i tiden försvarade vi vår nation tillsammans mot faror med mod och vilja, i jämförelse med idag, då vi måste betala för att vara en del av det vi då försvarade. Som sagt, betalar vi pengar för att vara och förbli svenska medborgar, som rentav är absurt. Det borde inte vara på tal om pengar om det nu är ett rättvist samhälle vi lever i.
Diktens budskap är då inte dolt under ytan, det är som en väckelse, en ringklocka som väcker alla att gå ut och protestera mot orättvisan. Man ser tydligt att han försöker lyfta fram de fattiga och arbetarklassen så att de kan stå upp för ett rättvisare samhälle. Ett samhälle vars medborgare skall vara enade oavsett skiljaktigheter i pengar. Budskapet passar även in i dagens samhälle, då klyftan mellan rika och fattiga, män och kvinnor, vita och svarta fortfarande inte är oklanderlig.

Kommentar av Dag Lindbom

Dikten handlar om orättvisor och alla människors lika värde. En människa kan inte värderas utifrån titlar och rikedomar vilket Verner von Heidenstam tydligt får fram. Den är skriven som en uppmaning till allmänheten och riktas inte enbart till en person. Dikten är gammaldags då den skrev i slutet av 1800-talet vilket märks klart och tydligt på språket men uppmaningarna den anammar är aktuella än idag dock är klasskillnaderna inte lika tydliga.
Budskapet jag får ifrån den här dikten är att vi ska ha demokrati och jämställdhet och att vi måste hjälpa varandra, vi måste sluta värdera folk olika och se oss för vad vi alla är, människor.

Kommentar av C.S

Jag tror att författaren vill förmedla hur orättvist man blir behandlad i vårt land. Att trots att man kämpat tillsammans för landet blir man orättvist behandlade.
Det finns ju även de personer som ställer upp för andras välfärd men som seda inte får något tillbaka.
Dikten kan uppfattas på olika sätt eftersom den är så gammal. Idag när man läser den tänker man ju på alla invandrare som kommer hit för att inte göra någonting alls, medan alla andra får jobba, slita och betala skatt.
Författaren vill nog förmedla att man aldrig ska sluta kämpa för sig själv – och sitt land.

Kommentar av Angelika

”Medborgarsång”

Denna dikt av Verner von Heidenstam ingick i diktsviten ”Ett folk” som publicerades i Svenska Dagbladet den 22 september 1899.
Dikten handlar om att alla oavsett inkomst och förmögenhet ska ha samma rätt till rösträtt, vilket inte var fallet på denna tid. Vi får t.ex. inte glömma bort att kvinnor fick rösträtt 1921, vilket i och för sig var tidigt globalt sett. Vi ska inte heller glömma att interner fick rösträtt först 1937, och sist men inte minst att fattiga (de vi idag skulle kalla socialbidragstagare) fick sin lagliga rätt att rösta först 1945.
Heidenstam anser det vara självklart att man inte ska förvägras lägga sin röst samtidigt som det avkräves männen oavsett status att t.ex. deltaga i krig.
Diktaren drar historiska paralleller. Ja, det är väl inte utan att man associerar ”sköldar och bågar” med vikingatiden och att han tycker det är skamligt att vi då (1899) hade ett samhälle mindre jämlikt än vid denna tid.
Avslutningen beskriver hur han ser Sveriges folk som en enda kropp och att vi genom att skymfa de mindre bemedlade skadar denna vår kropp, dvs. oss själva.
Detta kanske inte är den mest spännande dikt att analysera, då jag personligen tycker att den i mångt och mycket är skriven i ren klartext och saknar det djup många andra dikter har.

Kommentar av Gunnar Carlberg

MEDBORGAR SÅNG (Verner von Heidenstam, ur ett folk, 1899)

Dikten är i stort sätt Jantelagen personifierad. Ingenting har egentligen hänt sen dikten skrevs. Fortfarande är det de redan rika och mäktiga som i sin girighet över mer pengar och makt störta många, ibland hela samhällen i fördärvet. Den nuvarande globala krisen är ett lysande exempel på hur luftslott, hur mäktiga de än må vara, ändå är just det, ett stort slott av ingenting. Vars faktura vi alla får vara med och betala. Ur historiskt perspektiv är det förunderligt hur vissa ledare kan förmå massorna att följa i blind lydnad på vägen mot sitt mål. Förmågan att kunna läsa mellan raderna och bilda sig en egen uppfattning är tyvärr i dag en allt för sällsynt företeelser.

Kommentar av Jonny Johansson

Dikten Medborgarsång talar till mig om rättvisa, jämnställdhet och röstfrihet i 1900-talets Sverige. Den vänder sig framförallt emot klassklyftorna och de orättvisa privilegier det medför att vara rik. Samtidigt som den uppmanar arbetarklassen att inte stilla tiga och låta orättvisorna fortgå. Det lyser även igenom en nationalism, en stolthet över Sverige och över att vara svensk. Diktaren skriver om händelser både ur Sveriges historia och från den dåtid som dikten skrevs vid. Trots att den är hundra år gammal så känns diktens tema aktuellt än idag med tanke på de stora samhällsklyftor som lever kvar.

Kommentar av Christian Isakson

Den här dikten har sitt ursprung i en tid då Sverige fortfarande styrdes av några få utvalda, nämligen de förmögna. Människors politiska inflytande stod i direkt relation till deras inkomst. Orättvisan i detta hade dock börjat gå upp för många och arbetarrörelsen växte sig allt starkare. Runt om i samhället började människor ställa krav på ökat inflytande. I ”Medborgarsång” placeras vi mitt i denna omvälvande tid. Verner von Heidenstam uttrycker sin frustration över den plutokratiska samhällsstrukturen. Han vill väcka sympati för samhällets svaga men också skapa en ökad kampvilja. Det bildspråk han använder sig av är därför hämtat från vikingatidens slagfält. Människor stred där sida vid sida utan hänsyn till rikedom eller social status. Det var på det sättet ett mer jämlikt samhälle än det sena 1800-talets Sverige. Heidenstam vill uppenbarligen att man ska hitta tillbaka till den tidens lojalitet.

Man kan ändå fråga sig hur radikal han egentligen avser att vara? Referenserna är tagna ur en manlig värld och kvinnors rättigheter belyses aldrig. Andemeningen verkar vara att de som riskerat livet i strid även bör ha del av makten. Det kan i för sig vara av stilistiska skäl som han gör denna avgränsning. Något annat som genomsyrar dikten är dess nationalistiska tongångar. Drömmen om ett enat folk går inte att ta miste på. Man ska ha i åtanke att nationalismen i första hand var en positiv kraft under 1800-talet. Den samlade människor till kamp mot de många furstar som envist klamrade sig fast vid makten. Idag tar den sig dock alltmer skrämmande uttryck.

Heidenstam beskriver folket som en kropp där delarna är direkt beroende av varandra. Man kan inte skilja hjärtat från huvudet precis som man inte kan skilja arbetarna från de styrande. Alla fyller en viktig roll i samhällspusslet. Även om vi kommit en bra bit på vägen mot ett jämlikt samhälle så är det här i högsta grad ett aktuellt budskap än idag.

Kommentar av Daniel Åsgård

Jag har valt att analysera en dikt av Verner von Heidenstam som heter Medborgarsång från 1899.

Jag tycker dikten verkar handla om att kämpa för att få ett mer jämlikt svenskt samhälle bland dom rika och fattiga människorna. Att dom måste lära sig att samarbeta och hjälpa varandra för att kunna uppnå större saker. Och att från början var alla egentligen jämlika och det fanns inga klassindelningar utan alla var lika mycket värda men att det sedan har ändrats och dom rika har fått större makt och pengar. Han menar att dom tillsammans en gång var enade och hjälpte varandra genom svårigheter.
Det är en person som berättar om hur han uppfattar hela situationen men vill att alla ska kämpa och sluta kasta skit på sig själva. Han uppmanar människorna att hjälpa till. Hela tiden får dom rika alltid det bättre och lättare, behandlas bättre och dom fattigare får det sämre och får varje dag kämpa vilket han beskriver som orättvist. Mycket som beskrivs i den här dikten kan man egentligen relatera till tycker jag för det har hänt förut och det händer mycket sånt även idag. Och då tänker jag inte bara på i Sverige utan runt om i världen. Dom fattiga kämpar medan dom rika har det lätt och livet leker för dom. Alla borde lära sig kämpa lika mycket då som nu för att få ett rättvist samhälle och vara enade.

Kommentar av Helena Pettersson

I mina öron låter det som någons klagosång över ett allt mer kapitalistiskt och toppstyrt samhälle där folksjäl och gemenskap får lida för pengarnas och vinstintressets skull. Herr Verner verkar tycka att kärleken till din nästa och lika rättigheter får stå sig ett kast då girigheten blir allt mer utbredd och allmänn, vilket antagligen var fallet och något väldigt nytt i vissas ögon 1899 då dikten skrevs.

Nu sisådär 100 år senare har väl inte mycket ändrats sen dikten skrevs. Men det ser jag däremot inte som något negativt. Sverige har redan ett av världens bästa sociala skyddsnät, och det får räcka. Jag må låta som en sur gammal gubbe men jag har ingen som helst lust att känna någon broderlig gemenskap med vitt okända människor som jag dessutom ska ha en gemensam plånbok med. Det är inte fult att tjäna pengar, och man är inte en mindre värd människa om man har förmågan att göra det. Det är dags att tvätta bort tabustämpeln.

Kommentar av K.K

Medborgarsång, av:Verder von Heidenstam

Dikten är skriven på slutet av 1800 talet, den handlar om att det är bönder och drängar som tidigare har försvarat och kämpat för Sverige, inte adel och godsägare. Ändå var det på den tiden väldigt få som hade rätt att rösta. De som hade förmånen att rösta i val var de som hade det väldigt bra. Dikten handlar alltså om orättvisor och om att allmän rösträtt skulle genomföras.

I dagens läge stämmer dikten fortfarande. Skillnaden idag är att de flesta får rösta om vilka som ska sitta i riksdagen. Problemet är att i slutändan så är de dem med mycket pengar och även storföretagen som styr. Det enda sättet att ändra på det är att vanligt folk förenar sig och ser till att ändra samhället i grunden.

Kommentar av Sofia Wirén

MEDBORGARSÅNG
Min analys av denna dikt är att det värkar som att det är en högt uppsatt soldat som efter kriget såg tillbaka i tiden, men att han ville börja kämpar för rättvisan. Att han känner att han kunde gjort mer för sitt land. Jag grundar det på att han skriver, ” Det är skam att sitta som vi har gjort
och tempel åt andra hälva, men kasta stenar på egen port och tala ont om oss själva” Att de inte har tänkt med hjärtat utan att det finns en annan som har styrt de till att göra onda saker. Och att pengar och rikedom kan göra en blind för värkligheten. Tror att dikten utspelar sig efter något krig i Sverige .
Diktaren skriver nog detta för att han vill få fram mer rättvissa i Sverige men även jämställdhet

Kommentar av Krister Ekstrand 15 april 2010

Dikten Medborgarsång av Vener von Heidenstam är skriven 1899, och är en tydlig bild av vad den stora massan kände vid denna tid i mitt tycke. Denna dikt riktar sitt missnöje mot överklassen, men även de fattiga får sig en känga. Den skriker verkligen ut att det är dags att kräva lika rösträtt för alla nu.
I dikten är det de fattigas röst som förs fram och känslan som beskrivs och förmedlas är brist på jämnlikhet. Den är skriven ur ett socialistiskt perspektiv vilket är förståligt eftersom bara den med tillräkligt hög inkomst hade en röst som var värd något. Heidenstam beskriver hur omsorgen för medmänniskorna försvinner mer och mer till följd av kapitalismens framfart och manar underklassen att göra en gemnsam sak en gång för alla och kräva lika rösträtt.
Jag tror att han vill få alla att känna att vi alla äger detta land och att lika rätt för fattiga som rika ska vara en självklarhet. Om man går ännu längre bak i tiden hade alla samma vikt i sin röst, och kunde ej köpas. Vi slogs alla fattiga som rika, inte bara dom hade det gott ställt, och det vara inte bara de rika som offrade sina liv utan också de fattiga, detta är en skam för Sveriges fana att medborgarätt vägs i vikt av pengar. Även de fattiga har varit med och byggt landet med svett och blod.

Kommentar av Johan Andersson

Analys av dikten Medborgarsång av Verner von Heidenstam.
Dikten Medborgarsång publicerades 1899 i Svenska Dagbladet i diktcykeln Ett folk . För att kunna förstå dikten är det lämpligt att tänka igenom vilka samhällsfrågor som var viktiga runt sekelskiftet 18–1900-talet och vilka historiska händelser som vid den tiden levde i folkminnet. En av de viktigaste samhällsfrågorna var allmän rösträtt, vilket diskuterades livligt och dikten är klart och tydligt ett debattinslag för allmän rösträtt. Sverige styrdes vid den här tiden av några få utvalda, nämligen de förmögna. Människors inflytande stod i direkt relation till deras inkomst. Orättvisan i det hade börjat gå upp för många, arbetarrörelsen hade börjat växa. Det var en omvälvande tid.
I första strofen drar Heidenstam en parallell med tiden när man stred man mot man med sköld och båge, vikingatiden, och säger att alla då hade en röst. Han idealiserar den gamla tiden och visst fanns under vikingatiden tillfällen när alla hade en röst, t ex på tingen, men han nämner inget om att det fanns kolossalt många trälar som var långt ifrån att ha rösträtt och storbönder som hade en dominerande makt. I första strofen lägger han också till aspekten att inte rikedom ska avgöra hur mycket man är värd. Han vänder sig mot att rikedom styr rättigheten att säga sin mening eller inte och säger att vi alla har ärvt vårt fäderneland lika. En tydlig socialistisk åsikt.
I andra strofen associerar Heidenstam såväl till de förödande ”rysshärjningarna” längs ostkusten, vilka var djupt rotade i folkminnet, som till alla de krig, då man varnade varandra och skickade budskap om faran till sina landsmän genom att tända vårdkasarna. Begreppet ”vårdkase” var på den tiden något livsviktigt, men i dagens snabba kommunikationssamhälle har de förlorat både sin användning och sitt begreppsvärde. Heidenstam skriver att i dessa krig stred och led både dräng och herre för Sverige och följaktligen ska såväl rik som fattig även ha medborgarrätt. Det visar åter igen på en socialistisk tanke, som kanske i verkligheten inte var så jämlik. De lägre samhällsklasserna led och dog i mycket större utsträckning i krigen än de övre samhällsklasserna.
Alla strofer är berättade i vi-form. Pronomet ”vi ”suggererar läsaren till att samtycka och identifiera sig med innehållet. I tredje strofen får ”vi” en än starkare betydelse, då han uppmanar oss att hålla ihop. Där säger Heidenstam att vi, folket, inte längre vill skada oss själva och strida sinsemellan, utan vi vill bli, vi är och vi vill bliva ett enda folk. Alla samhällsskikt: de styrande, överklassen och arbetarklassen, alla behövs och alla ska gemensamt sträva för Sverige. Patriotismen lovas och Heidenstam uttrycker i dikten sina åsikter på ett klangfullt vis. Den är skapad med en klar rytm, med slående rim och övertygande metaforer.
Dikten är tydlig i sitt budskap och uppmaningen är: allmän rösträtt oavsett rikedom. Ur dagens perspektiv är det en självklar utveckling. Dock är det underförstått att allmän rösträtt gäller alla män, inte kvinnor. Rösträtt för kvinnor infördes först några årtionden senare. I vår tid har alla rösträtt och alla har meningsfrihet, men var ligger makten egentligen i dagens samhälle? Är det inte kapitalet som fortfarande styr?
Heidenstams åsikt, att varje svensk hade lika stor rätt till sitt land och att existerande sociala skillnader var ett hinder för att ena nationen till ett folk, är också påtaglig. Under slutet av 1800-talet spreds i Europa ett växande intresse för den egna nationen. På 90-talet ökade intresset för svensk kultur och natur i Sverige. Svenska Turistföreningen grundades, Skansen öppnades och Svenska flaggans dag började firas. Var det en föraning av både nazismen och det svenska folkhemmet?

Kommentar av Åsa Åkerberg

Dikten jag valt att analysera djupare är ”Medborgarsång” av Verner von Heidenstam.
Jag läser dikten som en text om orättvisor, författaren uttrycker sitt missnöje för hur politiken i Sverige sköttes på den tiden – att de rika var det ända med rätten att bestämma fastän ”folket/arbetsklassen” var fler och gjorde mer för landets framgång.
Han visar verkligen sin ilska emot hur adeln i Sverige på 1900-talet behandlade sina medmänniskor, om vi bara tittar på;
”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér,att medborgarrätt heter pengar.”
Tror jag han menar att det är en skam att ett land som Sverige, demokratiskt och fritt – även på den tiden, regerades av hur stor din börs var, och inte ditt hjärta.
Och med textstycket
”Så sant vi äga ett fädernesland,
vi ärvde det alla lika,
med samma rätt och med samma band
för både arma och rika; ”
Uttrycker han också en känsla av att folk borde inse att alla vi äger Sverige, inte bara de rika och att även arbetarklassen ska stå upp för sina rättigheter då det har lika stor rätt att göra sin röst hörd i Sverige som adeln.
Denna text träffade mig rakt i hjärtat då jag känner igen mycket av vad Verner skriver om, det känns som att även nu – i vår tid så har folk förlorat stoltheten över att bo i Sverige. Människor är inte glada på samma sätt som förr över att vara en del av detta underbara land, med alla möjligheter vi har.

Kommentar av Michel Gustavsson

Dikten handlar om hur en mindre bra ställd människa har tröttnat på att det inte är jämställt i Sverige. Han tycker det inte borde vara hur mycket pengar man har i fickan som avgör om man får rösträtt eller inte. Eftersom de stod sida vid sida när de kämpat för sitt land borde dem kunna ha samma rätt i samhället. Ordet vi uppkommer många gånger i texten, jag tror det handlar om en mans tankar, där hans tankar på ett jämställt och förenat Sverige därför talar han om vi. Landskapet i dikten är Sveriges samhälle på 1800-talet. Då det inte fanns rösträtt för alla men det var mycket uppståndelse kring jämställdheten då. I dikten används ord som drängar, svärd och köpmän, med de orden vet man vad som att det är långtifrån nutid. Det känns som det nästan alltid går att läsa dikter och noveller på ett djupare plan . Men med denna dikt tycker jag att budskapet står klart och tydligt det finns inget mellan raderna. Eftersom dikten är skriven innan den allmänna rösträtten så menar den på att alla ska samma värde oavsett vilken inkomst eller rang man besitter. Diktaren vill ha ett jämställare Sverige

Kommentar av Hanna

Jag har analyserat dikten ”Medborgarsång” av Verner von Heidenstam, skriven 1899.
Personligen tycker jag att budskapet är väldigt tydligt. Von Heidenstam menar att alla är lika mycket värda, oavsett om man är rik eller fattig. Då vi alla bor i samma land borde vi också ha samma rättigheter, samma chanser att lyckas i livet. Varför ska ens framtid avgöras utifrån hur väl ställt ens föräldrar, morföräldrar och farföräldrar, haft det? Vi föddes alla likadana, inte sant?
Dessutom nämns det att endast herrarna verkar få äran för sin insats på fältet, trots att deras drängar kämpat precis lika hårt och med livet som insats. Är en människas offer mindre värt om denne inte har ett namn att skylta med? Eller en präktig släkttavla att visa upp? Detta är snarare en beskrivning av hur det var förr i tiden, då dikten skrevs, men samma orättvisa hittas än idag. Säg att en kunglig person och en medelsvensson går i krig, vem nämns om båda stupar?
En fattig människa uppmärksammas inte. Andra tar för givet att hon inte har disciplinen att arbeta hårt, hellre än att överväga det faktum att hennes föräldrar kanske halkade efter med räkningarna. Bor man på gatan är det okej att bli trampad på, man är ju inte värd något. Det ironiska i det hela är att en människa med miljoner på kontot ändå kan vara mindre framgångsrik som personlighet än vad en människa med några tjugor att leva på i månaden kan vara. Pengar avgör inte en individs värde, men samtidigt är ju alla lika värda. Det är aningen tvetydigt, men självklart värderar man gärna en miljöaktivist högre än en mördare. Kanske menar von Heidenstam att det är personens handlingar, och inte arvet från farfadern, som avgör det såkallade ”värdet”?
I dikten finns meningen: ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar”, vilken jag anser vara väldigt träffande. Det är en skam att man utan pengar inte egentligen har någon medborgarrätt. På pappret måhända, men inte för folket. Har man inte pengar så är man ingen: en sorglig sanning.

Kommentar av Line Johansson

Analys av ”Medborgarsång”

Dikten Medborgarsång, skriven av Verner von Heidenstam, handlar om rösträtt. Den skrevs år 1899 och var ett inlägg i den då pågående rösträttsdebatten; att alla skulle ha lika vilkor.
Diktens landskap är slagfältet där alla är jämlika inför döden. Författaren spelar på nationalromantik, som var populärt i den rådande tidsandan, för att få läsaren att minnas svunna tider då alla stred för samma sak.
Själv tycker jag det var modigt gjort av Heidenstam att skriva denna dikt då den har en mycket skarp ton. Han själv kom från de få privilegierade som hade rösträtt, och tillika de få som försökte stänga ute allmänheten från att rösta.
Något som jag dock lagt märke till är att ingenstans i dikten talas det om de kvinnliga medborgarnas rättigheter, trots att även dessa åsikter måste ha funnits på tiden då den skrevs.
Det skrivs bara om ”herrar” och ”drängar”, aldrig om fruar och pigor.
Samtidigt som jag tycker att det är tappert att skriva denna dikt så undrar jag om kvinnorätten också innefattas, och om inte, har man då inte missat hela poängen med rösträtt?
Diktens rytm och klang kan liknas vid ett stridsrop, att folket ska gå man ur huse och enas om att alla ska kunna rösta. Jag anser att Heidenstam lyckas lysande med att väcka dessa känslor då han använder effektfulla slutrim och passande ordval som ”grepo till svärd” och att ”Sveriges banér” är befläckat. Språket i dikten känns mycket målande och nästan modernt.
Jag tycker att Heidenstam lyckas få fram sitt budskap, men jag är något kritiskt till att det fattas ett kvinnoperspektiv.

Kommentar av Micke

Jag uppfattar dikten som att människor i en evighet har kämpat för att det ska bli jämställd och rättvisa, men att folket har glömt bort allting mänskligheten har spillt sitt blod för. Dikten visar en bild av att det är dom civila mot regeringen, dom fattiga mot dom rika. Dom högt uppsata och överklassen värnar endast om sig själva. Dom har glömt att deras farföder har dött för att vi alla ska ha en bra plats att leva på. Men i dagens värld så är det din inkomst och kontakter som ger dig framgång och inte dina uppoffringar och energi. Han försöker visa att dom som har det bra försöker hålla det kvar så och att personerna som nuförtiden har den kontrollen att hjälpa oss som ligger under inte vill ge oss sin hjälpande hand längre. Alla dom som får silverskeden serverat på fat får fortsätta leva livet på det viset, alla som börjar från steg ett får kämpa extra hårt och dom får ingen hjälp på traven för den delen heller. Det är den bilden som jag får i huvudet när jag läser denna dikt.

Kommentar av babi

Dikten är skriven av Verner von Heidenstam ur ”Ett folk” författad år 1899.

Dikten handlar om de ekonomiska orättvisorna i dåtidens Sverige. Det var endast några av samhällsklasserna som hade rätt att rösta. Jag kan än i dag relatera dikten till dagens orättvisor. Vi har förvisso lika rösträtt tillskillnad från 1800-talet, men jag anser att rika människor fortfarande har större inflytande i samhället. Detta är den centrala konflikten i dikten.
Det är inte bara årtalet som avslöjar att dikten är gammal, språket han använder är gammeldags. Om vi bortser från hans ordval kan man även förstå att dikten är skriven för längesen då debatten om lika rösträtt ägde rum.
Heidenstam har en solidarisk underton i dikten. Han använder det personliga pronomenet ”vi” och därmed skyller inte över samhällsproblemen på andra, utan tar även själv ansvar. Kanske är det pågrund av hans adliga ursprung?
Det solidariska speglar även hans ideologi för det framtida Sverige då han vill att alla ska bli ett folk. Det speglar även den nationalistiska tråden i dikten.
Författaren anser att alla människor har lika rätt till det arv vi fick.
”Ej herrarna ensamt grepo till svärd” skriver Heidenstam. Det var alla samhällsklasser som tillsammans gick ut i krig. Efter kriget var det däremot bara de rika som fick tillgång till det alla kämpade för.
Heidenstam beskriver även att vi inte längre kan koppla bort huvud och hjärta, utan behöver förena dessa. Det är ett humanare Sverige han vill se.
Som läsare målar jag upp en bild hur fattiga människor står på sina bara knän och ber om mat hos de rika adelsmännen. Jag kan även se en frustration hos de fattiga människorna.
Dikten berör mig som läsare, jag får ta del utav hans frustration och jag förstår orättvisorna. Det kan tyckas vara overkligt att vi en gång hade ett samhälle uppbyggt utav samhällsklasser. Många påstår att det lever kvar än i dag, men skillnaden är att allas röst väger lika mycket. Jag personligen hade varit lika frustrerad om jag hade levt i den eran.
Det är slutet av dikten kommer själva uppmaningen. Heidenstam vill att vi alla ska bli ett enda folk.

Kommentar av Julia Persson

Dikten jag ska analysera handlar om orättvisor och att orättvisorna beror mycket på klasskilnader som finns i världen. Han vill uppmana i denna dikt att alla ska ses med lika mycket respekt även hur mycket eller lite pengar vi har i plånboken. Hans exempel i dikten är rösträtt som bara dom rika hade när Verner skrev dikten Medborgarsång.
Landskapet i dikten är hur stor orättvisan var när inte alla hade rösträtt. Jag tycker att Verner lägger fram sitt budskapet väldigt tydligt och det inte finns något djupare plan i denna berättelsen. I denna dikten vill han få fram att vi alla är samma art, alltså människa och att alla ska behandlas just som samma art, ingen grupp ska ha större makt och behandlas bättre, ingen ska heller tro att dom är större och bättre än någon. Lite av vad denna dikt vill säga är det som Jantelagen lär ut.

Kommentar av Gustav

Jag har valt att göra en analys av dikten ‘Medborgarsång’ som är skriven av Verner von Heidenstam, 1899.

Dikten handlar om orättvisa, om klasskillnader, och om vårat land. Den handlar om allas lika värde till ett drägligt liv. Det handlar om att inte se ner på människor som har det sämre, utan att räcka dem handen och låta dem njuta av livets goda. Hur mycket pengar du har i plånboken ska inte bestämma om du får leva eller inte. När dikten skrevs så var det bara rika som hade rösträtt. Vad gör rika människor till just bättre människor?
Dikten åker verkligen rakt in i hjärtat på mig, och vi är påväg dit igen. Vi är påväg till en värld där de rika är rika på de fattigas bekostnad. Diktens landskap enligt mig är att vi alla borde vara lika inför lagen.
Vi har blivit tilldelade detta land – vi alla äger marken vi går på. Ingen är bättre än någon annan. Dikten skriker ut sin desperation. Den vill bli hörd och den vill omtumla. Den vill öppna dina ögon!

Kommentar av Malin

Dikten ser ut att handla om samhällsfrågor, rättvisa och frihet. Dikten visar stolthet för sitt land men också sorg för att de rika nu har mer makt än resten av folket. Dikten berättar om att hela folket har kämpat och förtjänar att bestämma i sitt land men tyvärr så ligger makten med de rika. Dikten känns som om den försöker få folk att sluta tolerera detta förtryck och istället kräva sina rättigheter.

Kommentar av Daniel J

Jag tolkar det som att dikten har en stark politisk betoningingen ligger på olika samhällsklasser och jämnställdheten. Kampen att framhäva den lilla och fattigare människan vars betydelse i samhället i grund är det samma som hos den mäktiga och rika människan. Dikten innehåller en uppmaning om att vi måste sluta se blint på detta problem och istället kriga för ett jämnställt och rättvist samhälle.

Kommentar av Michael Lundholm

Jag själv ser tydligen hur han diktar om orättvisa, budskapet är ju mycket tydligt, klass skillnader och allas lika värde, att alla ska enas. Han tycker att det är skamligt att människor anses vara olika mycket värda på grund av pengar i fickan eller titel. Han menar att alla föddes i samma land, på samma jord, vi lever lika fast än olika och varför ska vi leka olika när vi alla är lika? Vi ska alla ha samma rätt att rösta och samma rätt att leva som vi vill. Och de alla stred mot fienden med alla risken att dö, varför skall endast dessa herrar då styra? Utan herrarnas drängar skulle inte herrarna vara någonting och inte kunna vinna någon strid. Man kan ju tycka att det är herrarna som behöver drängarna, och inte tvärt om.
Frågar man mig personligen tycker jag att man fortfarande ser detta idag, vi har visserligen mer rättigheter nu, och rösträtt etc. Men det är fortfarande stora skillnader på människor som ställs inför lagen, och hur man behandlas i vardagen. Det är olika om du är svart eller vit, rik eller fattig, välutbildad eller inte, varför skulle ett av dessa alternativ göra personen mer värd än dess motsatts? Om det är något som skulle göra att människor är olika mycket värde så är det möjligen deras handlingar, vad de väljer att göra. Och det är kanske det som Verner Von Heidenstam menar med sin dikt, att vi alal föds med samma värde, sen är det ens handlingar som fortsatt avgör vilket värde man kan anses ha?

Kommentar av Marcus G

Jag tycker att den dikten handlar om hur människosynene är idag. Att förr kriga alla tillsammans. Att idag tänker man för mycket på vilken klass man står i och hur mycket pengar man har i sin ficka. Vi ska alla vara lika värda då vi kom till världen nästan på samma sätt. Att vi snackar skit bakom ryggen på folk så fort vi får chansen.

Kommentar av Michel

Medborgarsång av Verner von Heidenstam, ur Ett folk, 1899

Dikten handlar om gemenskapen i Sverige under diktens skapande. Han menar att svenskarna vid tidpunkten var ett folk med stora klasskillnader där fattiga och rika höll sig för sig själva och att det är en skam att det är så. Det var inte så det hade varit när de hade stridit sida vid sida för sitt land, men nu när det var fred så var det pengar som styrde vem som blev framgångsrik eller inte. Författaren verkar ha en avsky för detta faktumet och det känns som att dikten är en uppmaning till både de fattiga och de rika att enas för att göra om samhällsstrukturen.

Uppenbarligen lyckades inte dikten med att få ut sitt budskap eftersom vi fortfarande lever i ett sådant sammhälle som beskrivs i dikten. Eller mer troligt; budskapet kom ut men de rika var för rika för att bry sig.

Kommentar av Robert

Jag valde att analysera ’Medborgarsång’. Dikten är skriven av Verner von Heidenstam i 1899.
I centrum av dikten finns svenska folket, alla medborgare, oavsett rang och stånd. Diktaren känner sig del av ett större sammanhang och beskriver en känsla av besvikelse i krafterna som styr samhället. Det är pengarna och makt som delar upp medborgare i rika och arma. Ändå har alla ett gemensamt mål: att utveckla Sverige till en modern nation. Dikten har tydliga komponenten i sig som man ser runtomkring fin-de-siècle. Sången förmedlar en känsla av nu eller aldrig, folket står på tröskel av en ny era och måste återuppstå. Diktaren går tillbaka i tiden med ’som förr bland sköldar och bågar’ och gör en koppling till framtiden. En längtan till en värld som var förut och som man vill återuppleva i framtiden är även typisk för romantiken. Där var det finns orättvishet och hopplöshet vill diktaren skapa tro på ett nytt typ av samhället och stimulera lusten i läsaren att bidra till det. En nation är en tydlig koncept som gör det lätt att mobilisera människor. Diktaren vill alltså väcka patriotiska känslor hos läsaren.

Kommentar av tillverkare

Vad betyder ‘hälva’?
Hittar det inte i någon ordbok.
På webben står det ibland hälva och ibland välva.

Kommentar av Karl-Erik Damgaard

Medborgarsång, skriven av Verner von Heidenstam är en dikt till den svenska befolkningen med ganska stark nationalistisk underton, där klasskampen mellan de rika och fattiga är det centrala perspektivet i kampen på lika rösträtt under 1800-talets Sverige.
Heidenstam anser att alla är födda med lika värde, trots det får varje individ har olika medel att förändra världen, vilket gör att man belönas olika.

Därför strider Heidenstam för den allmänna rösträtten, demokratin och att alla och inte endast de rika ska ha makt och rätt att bestämma inom det svenska riket, eftersom att genom tiderna har det även varit bönder och arbetare som har stridit för landet och den svenska kronan, tillsammans med de rika, som sida vid sida har kämpat för landets existens.

Dikten säger att folket i de lägre samhällsklasserna måste slå ihop sig och förena sig för att på något sätt kunna påverka utvecklingen i samhället istället för att bli orättvist behandlade och belönade, där man inte ska låta orättvisan fortsätta som bedrar nationens egna folk genom att utnyttjas av de rika, genom att arbeta för dem så att de åter ska få ett ännu rikare liv.
Detta är en enligt Heidestam en skam och en fläck på Sveriges flagga, där människans medborgarrätt heter pengar och utan den har man ingen talan.

Heidenstam vill förmedla folket att det är en skam att vi sitter och inte gör något åt saken, där kampen inom den svenska befolkningen är fel, där man inte ska kasta stenar på egen port och tala ont om oss själva. Landet ska istället vara enat som ett stort enda folk, istället för att blöda från varandras dolk.

Kommentar av Andreas Diaz Andersson

Medborgarsång

Jag har valt att analysera dikten ”Medborgarsång” skriven av Verner Von Heidenstam (1859-1940).

Dikten är en politisk kamp i samband med det första rösträttsvalet 1899. Trots att Sverige hade fått till stånd en tvåkammarriksdag så var det långt ifrån alla som fick rösta ändå, i riksdagen satt adelsmän och präster.
Budskapet är slagfärdigt skrivet med rim och redan vid öppningsfrasen ”så sant vi äga ett fädernesland” märks det en glöd bakom orden och sinnesstämningen kan uppfattas som irriterad. Det är inte som den elegi som ”du går icke ensam” skriven av ”Carl Jonas Love Almqvist, som har en sorgsen underton.
Vad Heidenstam vill förmedla och kräva är en lika rösträtt för alla män, jag tror inte att kvinnor var inräknade. På den tiden var det arbetarna som betalade skatt och de stängdes ute från riksdagen, medan adeln var de som fick styra och befriades från skatter. Att han tycker att det är orättvist förstår man inte minst av raderna ”Ej herrarna ensamt grepo sitt svärd, när varnande vårdkas tändes. Ej herrarna ensamt segnade ner men också herrarnas drängar.”
Han menar att alla gemensamt har slagits för sitt land och att vi föddes till människor allihop. Ingen förmer än den andra. För att äga rösträtt till den andra kammaren krävdes det en viss årsinkomst och han låter läsaren veta vad han tycker om det i slutet på andra stycket ”Det är skam, det är fläck på Sveriges baner, att medborgarrätt heter pengar” som också är de mest kända raderna ur dikten.

Kommentar av Hanna Jonsson

Medborgarsång kan man se som både ett deklarerande och ett upprop. Författaren klargör för hela överheten att nu kräver vi (undersåtar,arbetare) vår rätt. Han uppmanar också arbetarna själva samma sak. Uppmanar dem att gå med i kampen,men han klargör också för dem att det inte är gratis att segra – dvs får det bättre,mer jämlikt,rösträtt etc. Det krävs en hel del av arbetarna. Den som är handlingsförlamad eller inte bryr sig kan inte förvänta sig en seger. ”Det är skam att sitta som vi har gjort”. Den som super,missköter sig,”kasta stenar på egen port” kan inte segra. Och den som tappar tron,är skeptisk och ger upp kan inte segra,”tala ont om oss själva.”

Medborgarsång handlar om det självklara i allas lika värde. Att offrar man lika,ska man också vinna lika ”Ej herrarna ensamt grepo till svärd,när varnande vårdkase tändes.
Ej herrarna ensamt segnade ner men också herrarnas drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.”

Kommentar av Ellen

Dikten som jag har valt att analysera heter Medborgarsång och är skriven av Verner von Heidenstam 1899.
Dikten beskriven klass skillnader i Sverige på 1800-talet. Alla är vi bara människor men förutsättningen för var och en av oss är väldigt olika. Diktaren propagerar för allmän rösträtt och demokrati. Det är inte bara rika som ska ha makt i detta landet. Han beskriver hur arg han är över att bara vissa får bestämma i detta land fast att detta land tillhör alla lika mycket. Sverige borde enas och kämpa för lika rättigheter och demokrati istället för att bråka internt. Det Sverige Verner von Heidenstam Beskriver tolkat jag som ett kallt och rått Sverige. Ett Sverige jag är glad att jag slipper leva i. Men samtidigt passar diktens budskap fortfarande in i dagens Sverige även och det har blivit mycket bättre. Dom fattiga blir fattigare och dem rika blir rikare är något man fortfarande hör på nyheterna och läser i tidningen. Så framme är vi inte än, och det lär ta lång tid innan vi är där.

Kommentar av Fredrik Norrman

Jag tycker att dikten handlar att man är lika mycket värd även fast man har mer pengar än någon annan, och att man får rösta på precis vad man själv tycker är bra utan att någon annan ska tycka illa om en för de.

Kommentar av Patrik

Jag analyserar nedan dikten Medborgarsång av Verner von Heidenstam, ur Ett folk, skriven 1899.

Diktskrivaren talar för ett samhälle där alla ska ha lika rättigheter. Det ska inte vara hur mycket pengar man har, som ska styra vem som ska ha makten. Han tycker att det är en fläck på Sveriges flagga att inte detta är självklart, när alla, rik som fattig kämpat och slagits för fosterlandet. Det är dags för rösträtt åt folket. Låt inte slott och rikedom bestämma, överlåt det till förnuft och hjärta.

Kommentar av Lars

Medborgarsång är skriven av adelsmannen Verner von Heidenstam vars dikter blev oerhört populära bland folket under sent 1800-tal. Dikten berättar att vi alla är varandras likar oberoende av klass, att en persons värde kan inte mätas i pengar. Verner använder sig aktivt av ljudsymbolik när han talar om hur 1900-talets människor är ” likt penningapåsar på vågar. ”. Där är det många å-ljud. Diktaren talar om för medborgarna i sverige om hur vi måste sluta tryta inbördes, om hur vi måste ändra vårt kapitalistiska tänkande och börja bry oss mer om våra medmänniskor än pengar. Vi måste sluta skilja hjärtat från huvudet.

Det finns många paralleller man kan dra till dagens samhälle, men man måste komma ihåg att arbetarklassen inte fick rösta på den tiden på grund av lagen och det tycker vi idag låter helt banalt och det gjorde också Verner von Heidenstam.

Kommentar av Jakob Gavelli

Medborgarsång skrevs av Verner von Heidenstam 1898.
Även om denna dikt var lite väl lätt att förstå så var det den mest intressanta dikten jag hittade med ett mycket viktigt budskap. Ett budskap som fortfarande gäller, ett vi kan identifiera oss med när vi tänker på dagens Svenska politisk. En kraftfull dikt som kritiserar det Svenska klassamhället under det sena 1800-talet. Poeten uttrycker sin bitterhet mot överklassen. En mans värde ska inte vägas i slantar, och den lägre arbetarklassen ses som mindre värda. Deras ord och åsikter betyder inte lika mycket som den rikes. Det kan tänkas att livsvillkoren för människor i arbetarklassen var bedrövlig under sent 1800-tal, med tanke på att Sverige vid denna tid var ett U-land. Poeten brinner för tanken på det jämlika samhället. Att alla människor ska födas och kämpa på samma villkor. En idé som ett borgerligt samhälle lätt glömmer.
Mannen i dikten uppmanar arbetarklassen, oss läsare, att sluta grubbla över orättvisorna och istället organisera oss för att förändra det politiska klimatet i Sverige.

Kommentar av Linnea Lund

Heidenstam är klart en av nationalismens stora med sin berättarteknik, om än med en lite mer marxistisk inriktning just här kan tyckas.
Här får vi bilden av vårt fädernesland, och en romantisk tillbakablick på det gamla Svealand då vikingar, bland sköldar och bågar minsann såg till människans sanna värde.
Det vill säga, om du är man nog att slåss för det du tror på, då är du man nog att ha något att säga till om i samhället. Om det verkligen var så är en annan historia.
Rikedom ska inte kunna köpa en man och hans söner fria från att kämpa i ett krig. Detta är ytterst aktuellt än idag.
Meningen i dikten kan även överföras på problem idag som inte handlar om regelrätta krig.
Vilka är vinnarna och förlorarna när statliga företag privatiseras, och många stora svenska företag flyttar utomlands t.ex.? Ett mycket angeläget ämne i dagens Sverige.
Heidenstam uppmuntrar till gemensam aktion i saken, medborgarna måste själva stå upp.
Alltför länge har man svikit sina ideal och jag uppfattar det nästan som att Heidenstam tycker att vi gräver vår egen grav. En nyttig tankeställare.
När jag lyssnade på radion och Jimmie Åkesson talade om den nya socialkonservatism de ville stå för slog det mig att Heidenstam,( som var en man med många åsikter som ofta hörde hemma i olika politiska läger) säkert skulle kunna vara en talesman för en sådan inriktning.

Kommentar av Teresia Haapala

De flesta av er här som hyllar Heidenstam som demokrat och arbetarvän etc är helt fel ute. Dikten ”Medborgarsång” visar förakt för borgarklassens rätt att rösta efter inkomst. (”medborgarrätt heter pengar…”) Uppkomlingar, nyrika och en växande klass av krämare och profitörer skulle inte ha någon rösträtt. I Heidenstams ögon representerade de en föraktfull och obildad pöbel.Vad Heidenstam vurmade för var det gamla adels – och herresamhället. Den bildade och gamla kulturbärande eliten skulle styra landets väl och ve. Inte skulle en samling uppkomlingar och ockrare få rösträtt? Så – alla ni, lägg ner struntpratet och hyllningssångerna om en av den gamla svenska högerns monumentalgestalter – Verner von Heidenstam. Strindberg däremot, hans samtida och hätske motståndare förtjänar mer alla de ”arbetarattribut” ni strött över den ärkekonservative Karl XII fanatikern Heidenstam. Det var väl snarare – litet lätt överdrivet – män som hjältekonungen som enväldigt, bildat, klokt och med guds rättvisa skulle styra landet. Heidenstam sägs t ex djupt ha påverkat formuleringarna i Gustav V: famösa borggårdstal. Han räknade Sven Hedin, Fredrik Böök och andra djupt konservativa som sin flitigaste umgängeskrets. Han beundrade Mussolini och nationalsocialismen. Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess var t ex på välkommet besök på hans residens Övralid vid Vättern etc Så nog biter ni er rejält i svansen här………. ;.(

Kommentar av Claes Lundqvist

[…] Medborgarsång Som slutkläm valde Mattias Karlsson att läsa upp dikten Medborgarsång av den konservative högermannen och samtidigt socialt medvetne skalden Verner von Heidenstam, en dikt som innehåller de bevingade orden ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.” https://dikter.wordpress.com/2008/01/21/medborgarsang-2/ […]

Pingback av Mattias Karlsson: – Det är en skam att det finns böneutrop i Sverige! | Tommy Hanssons Blogg

Hej i framtiden! Jag vill bara säga att dessa kommentarer kommer att rädda mitt svenska betyg, tack och hej!

Kommentar av Basse Basse




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: